DATORNS UTVECKLING
Från abakus till integrerad krets
Redan för flera tusen år sedan användes abakus, en slags kulram, som räknehjälpmedel i bl.a. Kina, Ryssland och Japan. Denna kulram används fortfarande i ovannämnda länder i affärer och restauranger.
Under medeltiden användes i Europa räknebräden, där stenar användes för beräkningar. Ordet kalkylera härstammar från denna tid eftersom liten sten heter "calculus" på latin.
Mekaniska räknemaskiner har funnits sedan 1600-talet. Då konstruerade Blaise Pascal en additionsmaskin, Pascaline, som bestod av kugghjul. Maskinen kunde även användas för subtraktion och multiplikation. Pascal har gett namn åt ett programmeringsspråk.
Jacquardvävstolen konstruerades i Frankrike av Joseph Jacquard. Denna vävstol matades med hålkort för att åstadkomma olika mönster.
I England konstruerade Charles Babbage en beräkningsautomat för matematiska tabeller. Denna maskin kunde dock inte användas på grund av att de mekaniska delarna inte kunde framställas med tillräcklig noggrannhet. Till sin hjälp hade Babbage en kvinnlig programmerare Ada Lovelace, som har gett namn till programmeringsspråket ADA.
I USA utvecklade 1890 Hermann Hollerith en hålkortsmaskin för folkräkning.
Den första elektroniska datorn, var ENIAC. Den byggdes 1946 och innehöll 18000 elektronrör. Vikten var 30 ton och den stod på 160 kvadratmeters golvyta.
År 1948 uppfanns transistorn. Det var starten till den moderna elektronikutvecklingen. Transistorn hade många fördelar framför elektronrören. De viktigaste för datorns utveckling var att den krävde mindre ström, var mycket mindre och den var billig att massproducera.
De första egentliga datorerna kunde nu byggas. De var fortfarande så stora att de upptog ett helt rum, men man kunde nu spara uppgifter och programmera utan att behöva ändra sladdar inne i maskinen. Det var nu möjligt att börja programmera i högnivåspråk, dvs. ett problemlösande språk som är anpassat till användaren, vilket underlättade arbetet. Den ledande tillverkaren var IBM som hade flera olika modeller.
Halvledartekniken gick snabbt framåt. Denna teknik avser vissa grundämnen som är klassade som halvledare pga. sin förmåga att leda ström. Kisel, som är smält sand, är det ämne som används mest. År 1959 hade man lyckats samla många små komponenter på en liten platta, den integrerade kretsen, mikrochipet var uppfunnet.
Datorernas kapacitet ökade och man började ansluta flera terminaler till den stora centraldatorn. Detta möjliggjorde att flera personer samtidigt kunde använda en och samma dator. Datorerna var fortfarande stora och dyra.
Utvecklingen fortsatte och
1971 kom mikroprocessorn, även kallad CPU, en liten platta med 2250
transistorer som arbetade med data i fyra-bitars block och hade en hastighet
av 60 kHz. Se processorn,
bussar och binära talsystemet.
Mikroprocessorn var billig
att tillverka och man kunde
nu börja göra datorer som inte var större än att de
fick plats på ett bord. Detta var början till våra dagars
persondatorer.
|
|
 Elektronrör |
|
|
|
