PRIMÄRMINNE

Primärminnet som också kallas Internminne och Arbetsminne är det minne som används när program körs och bearbetas. Det är mot detta minne processorn arbetar. Att det kallas primärminne beror på att det används i första hand till skillnad från minnen som används för långtidslagring som används i andra hand och därför kallas sekundärminne.

Primärminnet är elektroniskt och innehållet försvinner när strömmen stängs av. Det är ett s.k. flyktigt minne.

Flyktiga minnen går under benämningen RAM, Random Access Memory. Detta innebär att det är slumpmässig åtkomst och det tar lika lång tid att läsa och skriva på vilken plats som helst i RAM-minnet.

DRAM - dynamiskt RAM, innebär att kretsarna kontinuerligt tappar sin laddning och måste friskas upp genom återkommande inläsning och återskrivning.

Dagens minnen är SDRAM, vilket innebär att de arbetar synkront med systembussen. Dessa minneskort är av typen DIMM, Dual In-Line Memory Module. DIMM-korten kan hantera 64 bitar och detta innebär att endast ett minneskort behöver sättas i för att åstadkomma de 64 bitar som databussen arbetar med. Anslutningsstiften är 168, dvs. 168 pins.

Tidigare minneskort var SIMM, Single In-Line Memory Module. Dessa förekommer även idag i Pentiumdatorer och tidigare datorer. De första SIMM-korten hanterade 8 bitar och bestod av 30 pins. De senare korten hanterar 32 bitar och består av 72 pins. Eftersom datorer med Pentiumprocessor arbetar med 64 bitars databuss behövs 2x32, dvs. 2 minneskort.